Kom på mig själv med att bara ha tagit upp manliga artister här bland mina dammiga skivor. Det är faktiskt så det ser ut, jag lyssnar mest på manliga artister helt enkelt! Men när jag nu bläddrade bland skivor det var länge sedan jag lyssnade på hittade jag en riktigt dammig en – ”When the Pawn…” av Fiona Apple.
På albumets framsida syns en leende Fiona vilket jag inte tycker återspeglar hennes musik. Det är svårt att undgå den ”lugna vrede” som finns i hennes låtar. Fiona har varit med om mycket svåra saker i sitt liv som återspeglar sig i hennes musik. Tycker hon fångar det bra i både text och ton. Som ni förstår kanske ingen ”glad-musik” direkt, men ändock väldigt vacker och inlevelsefullt utförd.
Jag har faktiskt inte lyssnat så mycket på hennes andra album, men ”When the Pawn…” innehåller i alla fall flera frekvent lyssnade spår som gått på repeat hemma hos mig i tonåren. ”Paper bag” hör till en av dem. Den ska handla om hur man tror att allting kommer bli bra men sedan visar det sig att det inte alls blir så. Ett utdrag ur texten lyder:
”But then the dove of hope began it’s downward slope
And I believed for a moment that, my chances were, approaching to be grabbed
But as it came down near, so did a weary tear
I thought it was a bird but it was just a paper bag”
Andra exempel på mina favoriter på det här albumet är ”The way things are” och ”Fast as you can” som båda är väldigt uttrycksfulla och man får en bild av Fionas smärta som måste ligga bakom dessa verk.
Albumet innehåller också lugnare låtar som inte är mindre träffande men som är av en tystare karaktär. ”Get gone” och ”Love ridden” är exempel på dessa. Jag vet om att Fiona har tampats med ätstörningar och har själv trott att många texter refererar till dessa problem. Är dock osäker och tror att det faktiskt ofta kan handla om andra saker, eller eventuellt att de kan ha en dubbel betydelse. Hur som helst så finns det mycket uttrycksfull och intensiv musik att upptäcka med Fiona Apple. Jag tror inte att så många känner till henne som de andra artisterna jag har skrivit om. Och det är verkligen synd, för det här är en riktig kvalitetsartist!