Fiona Apple

Kom på mig själv med att bara ha tagit upp manliga artister här bland mina dammiga skivor. Det är faktiskt så det ser ut, jag lyssnar mest på manliga artister helt enkelt! Men när jag nu bläddrade bland skivor det var länge sedan jag lyssnade på hittade jag en riktigt dammig en – ”When the Pawn…” av Fiona Apple.

På albumets framsida syns en leende Fiona vilket jag inte tycker återspeglar hennes musik. Det är svårt att undgå den ”lugna vrede” som finns i hennes låtar. Fiona har varit med om mycket svåra saker i sitt liv som återspeglar sig i hennes musik. Tycker hon fångar det bra i både text och ton. Som ni förstår kanske ingen ”glad-musik” direkt, men ändock väldigt vacker och inlevelsefullt utförd.

Jag har faktiskt inte lyssnat så mycket på hennes andra album, men ”When the Pawn…” innehåller i alla fall flera frekvent lyssnade spår som gått på repeat hemma hos mig i tonåren. ”Paper bag” hör till en av dem. Den ska handla om hur man tror att allting kommer bli bra men sedan visar det sig att det inte alls blir så. Ett utdrag ur texten lyder:

”But then the dove of hope began it’s downward slope

And I believed for a moment that, my chances were, approaching to be grabbed

But as it came down near, so did a weary tear

I thought it was a bird but it was just a paper bag”

Papperspåse

Andra exempel på mina favoriter på det här albumet är ”The way things are” och ”Fast as you can” som båda är väldigt uttrycksfulla och man får en bild av Fionas smärta som måste ligga bakom dessa verk.

Albumet innehåller också lugnare låtar som inte är mindre träffande men som är av en tystare karaktär. ”Get gone” och ”Love ridden” är exempel på dessa. Jag vet om att Fiona har tampats med ätstörningar och har själv trott att många texter refererar till dessa problem. Är dock osäker och tror att det faktiskt ofta kan handla om andra saker, eller eventuellt att de kan ha en dubbel betydelse. Hur som helst så finns det mycket uttrycksfull och intensiv musik att upptäcka med Fiona Apple. Jag tror inte att så många känner till henne som de andra artisterna jag har skrivit om. Och det är verkligen synd, för det här är en riktig kvalitetsartist!

 

 

The king of pop

Alla vet väl vem som är ”The king of pop”? Michael Jackson såklart! I ett tidigare inlägg nämnde jag att det faktiskt var han som gjorde så att jag fick upp ögonen för en annan kung (Elvis Presley) genom att han var tillsammans med dottern till honom tidigare.

När jag först började lyssna på Michael Michael jackson vaxdockaJackson var det på grund av att jag såg TV-programmet ”Sikta mot stjärnorna” som gick förut och som man alltid satt bänkad framför TV:n och såg på fredagarna medan man proppade i sig godis. Då var det en kille som framträdde med låten ”Black or White” och jag var så fascinerad över både musiken och utseendet på artisten. Han hade ju på sig en långhårig, svart och lockig peruk och jag hade svårt att avgöra om han skulle föreställa en man eller en kvinna. Mamma hade originallåten på en skiva och jag tyckte att det var svårt att veta även på Michaels röst om han var en man eller en kvinna.

Musiken hade inslag av ”ljud” som jag inte var van vid. Michael var ju otroligt musikalisk förstod jag när jag blev äldre och hade mer artister och musik att jämföra med. Det är mycket känsla i låtarna och man kan verkligen höra att han ”känner” musiken. Till en början var ”Black or White” en av mina favoritlåtar, sedan har jag kanske lyssnat lite för mycket på den och även om jag fortfarande tycker att det är en bra låt så är jag lite less på den.

Nu skulle jag nog säga att mitt absoluta favoritalbum är ”Thriller” från 1982. Titelspåret är förstås riktigt bra, och man bara måste älska musikvideon till, kolla in om du inte gjort det! Sedan bara älskar jag ”Beat it” (även den med en bra musikvideo…) och ”Billie Jean”. Det är liksom ett speciellt ”beat” i dessa låtar som gör att man bara vill ställa sig upp och dansa som de gör i videorna, fast det kan man ju såklart inte. Michaels inlevelse i låtarna är fantastisk och det hörs verkligen på hans röst. Fantastisk musik helt enkelt.

Ni vet när man var liten och hade sparat sina veckopengar länge och äntligen skulle köpa något för dem? Jag hade sparat ett tag och en vinter när vi var på stan hela familjen ville jag köpa ett samlingsalbum med Michael Jacksom som hette ”HIStory”. Det kostade 270 kr på Åhléns och mamma tyckte det var dyrt så hon frågade mig många gånger om jag verkligen ville spendera pengarna på det. Men det ville jag, och det gjorde jag. Jag fick även med mig en VHS på köpet där det fanns flera av de musikvideor jag tidigare nämnt. Det var en sådan lycklig dag! Efter att vi köpt skivan gick vi och åt hamburgare och jag bara längtade efter att åka hem och lyssna på mina nya skivor!

Michael Jackson minne

Dessa låtar ger mig stor glädje även idag trots att jag idag även förknippar Michael Jackson med negativa saker som jag inte förstod som barn. När han dog blev jag väldigt ledsen eftersom att han inte mått bra och inte fått hjälp. Det är såklart även sorgligt att inte få veta vad mer en sådan musikalisk person hade kunnat åstadkomma om han stannat kvar!

Johnny Cash

I förra inlägget nämnde jag att mina hundar var döpta efter två av mina favoritlåtar. Den ena heter Marie efter ”Marie’s the name (of his latest flame)” av Elvis. Den andra heter Sue, trots att det är en hanhund och han är såklart döpt efter ”A boy named Sue” 😉
Kanske det skummaste hundnamnet någonsin men det är verkligen en klassisk låt som jag gillar väldigt mycket. Och artisten då, det har jag ju redan avslöjat i rubriken – Johnny Cash såklart!

Första gången jag hörde Johnny Cash var när vi var på bilsemester och låten ”I’ve been everywhere” spelades på radion. Jag tyckte då att det var en ganska gubbig låt med dålig fantasi där det bara rabblades en massa platser. När Johnny sedan dog år 2003 fick man ju höra en massa om honom på ett eller annat sätt, det släpptes samlingsalbum och så vidare. På så sätt blev jag mer medveten om hans musik och kunde så småningom ta till mig den för mig annorlunda musiken som är svängig och lite vemodig på samma gång.

Gitarrer

När filmen ”Walk the Line” kom 2005 hade jag redan lite försprång vad gäller musiken och det kändes jättekul att det kom en film som handlade om just Johnny Cash. Sedan dess har hans musik följt mig genom livet med lite uppehåll då och då. Det är ju inte den gladaste musiken direkt men jag har ändå många favoriter som jag kan höra om och om igen. Till dem hör bland annat mer kända låtar som just ”Walk the line” och ”Ring of fire” men också ”Ain’t no grave” och ”Rusty Nail”. Jag gillar också ”God’s gonna cut you down” och ”Ghost riders in the sky”. Ja jag kan fortsätta länge… Det finns liksom en tydlig ärlighet i hans låtar som tilltalar mig, lite lugn ilska sådär. Det är svårt att beskriva, men ni som också gillar Johnny Cash kanske förstår? (Kanske kan beskriva det bättre än jag..?)

Johnny Cash har också fått mig att lyssna på annan countrymusik. Jag är inte särskilt förtjust i poppig country, sådan man kan höra på radio ibland. Det är knappt så att man ”förstår” att det är country. Däremot gillar jag det känslomässiga i ”riktig” countrymusik, det tycker jag kan komma fram extra bra i duetter. Johnny Cash har ju gjort en del med June Carter till exempel. Ni ska faktiskt få ett bonustips på var ni kan hitta bra countrymusik som dock inte är dammig på något sätt. Har ni sett serien ”Nashville”? Där finns det MYCKET bra musik att njuta av om man gillar country! Leta upp den på Spotify!

The king

Med den här bloggtiteln borde ni kunna gissa vem jag syftar på. Om ni mot förmodan inte gör det kan jag avslöja att jag alltså menar… Elvis Presley! Frågan är om hans skivor någonsin hinner bli ”dammiga”. Hos mig spelas i alla fall Elvis musik frekvent och den gör mig alltid på bra humör.

När jag först fick upp ögonen för Elvis var jag kanske ganska liten. Jag lyssnade mycket på Michael Jackson och fick veta att Lisa Marie Presley var tillsammans med honom och att hon var dotter till Elvis Presley. På den tiden trodde jag att Elvis var någon som funnits ännu längre tillbaka i tiden så blev lite paff över att få veta att han faktiskt levt ganska nyligen.

Elvis Jailhouse Rock

Hur som helst började jag lyssna även på honom och gillade då mest de svängigaste låtarna med lite fart. Jag tänker då på till exempel Jailhouse Rock, Blue Suade Shoes och Hound Dog. Numera kan jag absolut njuta av de låtarna som också är de man mest förknippar med honom. Dock finns det ju så mycket mer än dem att utforska (och älska!) bland alla låtar han gjort.

I skrivande stund lyssnar jag på en av mina favoriter, nämligen Marie’s the name (of his latest flame), en låt som faktiskt fått ge namn åt en av mina två hundar. Marie kanske inte är det mest passande hundnamnet, men det är i alla fall därifrån det kommer. Min andra hund har också fått ett namn från en favoritlåt (dock från en annan artist, som också kommer att få vara med här i bloggen så småningom). Medan jag lyssnar på Elvis sitter jag även och kollar efter nya hundbäddar åt mina små älsklingar. Försöker göra lite research inför köpet då jag inte var nöjd alls med de jag köpte förra gången. Hittade precis till http://www.hundbädd.net där de tipsar om ett märke som verkar rejält och bra. De ska nog bli bra till både Marie och Sue (och nu vet ni kanske vilken artist nästa inlägg ska handla om… 😉 ).

 

Först ut: Queen

Hej och välkommen till min blogg!

Som man kan ana på bloggens namn kommer den handla en del om musik. Närmare bestämt lite äldre musik. Nåja, jag är inte supergammal så det som är ”dusty records” för mig är kanske mer sån där lite smått bortglömd musik som jag återupptäckt nu.

Jag tycker att musik är en sån stor del av livet. Det finns ju så mycket bra, kvalitetmusik som alltid kommer leva kvar. Så mycket musik som är sammankopplade med saker man varit med om i livet, personer man träffat och så vidare. På sätt och vis kan man resa i tiden litegrann genom musiken.

Skivspelare

Just nu är jag inne på Queen som jag upptäckte genom en gammal expojkvän till mig. Förhållandet höll inte men jag är väldigt nöjd över att ha fått med mig en sådan fantastisk musikupplevelse från det i alla fall. Tack och lov för att jag inte reser tillbaka i tiden till det förhållandet när jag hör Queens musik i alla fall!

Däremot kan jag lätt mentalt ta mig tillbaka till löppass med ”We will rock you” i hörlurarna som jag tycker fungerade perfekt som motivation i början av passet med sina dundrande trummor i bakgrunden medan man tog avsprång med fötterna mot marken. Eller till en omgång ”guitar hero” på playstationet där man med flinka fingrar spelade ”Killer Queen” på expernivå och kände sig som en del av bandet med den elektroniska låtsasgitarren.

Bohemian Rhapsody Stormtroopers

Om man lyssnar på de två samlingsskivorna ”Greatest Hits” och ”Greatest Hits II” får man uppleva mycket fantastisk musik. Förutom ”Bohemian Rhapsody” från 1975 som jag verkligen ÄLSKAR finns på första samlingsalbumet några av mina andra personliga favoriter: ”Another one bites the dust” (vilken tyvärr använts i en dålig bilreklam som får en att tänka ”Another one drives a Duster”…), ”Don’t stop me now” (som även den använts i en resereklam…), ”Somebody to love” och den utmärkta pepplåten som jag som sagt brukade jogga till ”We will rock you”.

Det andra samlingsalbumet bjuder på två underbara låtar i rad på spår nummer fyra och fem – nämligen självsäkra ”I want it all” följt av ”I want to break free”. Båda de låtarna måste verkligen lyssnas på om du av någon anledning missat dem! ”Who wants to live forever” är en annan stark favorit, liksom ”The show must go on” som utgör det näst sista spåret på sidan.

Få har nog missat detta band, så mitt första inlägg blir mer av en påminnelse att damma av dina Queenalbum (eller söka upp dem på Spotify…) och njuta av dem igen än ett tips på okänd musik. Jag vet att jag ska sitta uppe en stund till ikväll och njuta av dem i alla fall!