Johnny Cash

I förra inlägget nämnde jag att mina hundar var döpta efter två av mina favoritlåtar. Den ena heter Marie efter ”Marie’s the name (of his latest flame)” av Elvis. Den andra heter Sue, trots att det är en hanhund och han är såklart döpt efter ”A boy named Sue” 😉
Kanske det skummaste hundnamnet någonsin men det är verkligen en klassisk låt som jag gillar väldigt mycket. Och artisten då, det har jag ju redan avslöjat i rubriken – Johnny Cash såklart!

Första gången jag hörde Johnny Cash var när vi var på bilsemester och låten ”I’ve been everywhere” spelades på radion. Jag tyckte då att det var en ganska gubbig låt med dålig fantasi där det bara rabblades en massa platser. När Johnny sedan dog år 2003 fick man ju höra en massa om honom på ett eller annat sätt, det släpptes samlingsalbum och så vidare. På så sätt blev jag mer medveten om hans musik och kunde så småningom ta till mig den för mig annorlunda musiken som är svängig och lite vemodig på samma gång.

Gitarrer

När filmen ”Walk the Line” kom 2005 hade jag redan lite försprång vad gäller musiken och det kändes jättekul att det kom en film som handlade om just Johnny Cash. Sedan dess har hans musik följt mig genom livet med lite uppehåll då och då. Det är ju inte den gladaste musiken direkt men jag har ändå många favoriter som jag kan höra om och om igen. Till dem hör bland annat mer kända låtar som just ”Walk the line” och ”Ring of fire” men också ”Ain’t no grave” och ”Rusty Nail”. Jag gillar också ”God’s gonna cut you down” och ”Ghost riders in the sky”. Ja jag kan fortsätta länge… Det finns liksom en tydlig ärlighet i hans låtar som tilltalar mig, lite lugn ilska sådär. Det är svårt att beskriva, men ni som också gillar Johnny Cash kanske förstår? (Kanske kan beskriva det bättre än jag..?)

Johnny Cash har också fått mig att lyssna på annan countrymusik. Jag är inte särskilt förtjust i poppig country, sådan man kan höra på radio ibland. Det är knappt så att man ”förstår” att det är country. Däremot gillar jag det känslomässiga i ”riktig” countrymusik, det tycker jag kan komma fram extra bra i duetter. Johnny Cash har ju gjort en del med June Carter till exempel. Ni ska faktiskt få ett bonustips på var ni kan hitta bra countrymusik som dock inte är dammig på något sätt. Har ni sett serien ”Nashville”? Där finns det MYCKET bra musik att njuta av om man gillar country! Leta upp den på Spotify!

The king

Med den här bloggtiteln borde ni kunna gissa vem jag syftar på. Om ni mot förmodan inte gör det kan jag avslöja att jag alltså menar… Elvis Presley! Frågan är om hans skivor någonsin hinner bli ”dammiga”. Hos mig spelas i alla fall Elvis musik frekvent och den gör mig alltid på bra humör.

När jag först fick upp ögonen för Elvis var jag kanske ganska liten. Jag lyssnade mycket på Michael Jackson och fick veta att Lisa Marie Presley var tillsammans med honom och att hon var dotter till Elvis Presley. På den tiden trodde jag att Elvis var någon som funnits ännu längre tillbaka i tiden så blev lite paff över att få veta att han faktiskt levt ganska nyligen.

Elvis Jailhouse Rock

Hur som helst började jag lyssna även på honom och gillade då mest de svängigaste låtarna med lite fart. Jag tänker då på till exempel Jailhouse Rock, Blue Suade Shoes och Hound Dog. Numera kan jag absolut njuta av de låtarna som också är de man mest förknippar med honom. Dock finns det ju så mycket mer än dem att utforska (och älska!) bland alla låtar han gjort.

I skrivande stund lyssnar jag på en av mina favoriter, nämligen Marie’s the name (of his latest flame), en låt som faktiskt fått ge namn åt en av mina två hundar. Marie kanske inte är det mest passande hundnamnet, men det är i alla fall därifrån det kommer. Min andra hund har också fått ett namn från en favoritlåt (dock från en annan artist, som också kommer att få vara med här i bloggen så småningom). Medan jag lyssnar på Elvis sitter jag även och kollar efter nya hundbäddar åt mina små älsklingar. Försöker göra lite research inför köpet då jag inte var nöjd alls med de jag köpte förra gången. Hittade precis till http://www.hundbädd.net där de tipsar om ett märke som verkar rejält och bra. De ska nog bli bra till både Marie och Sue (och nu vet ni kanske vilken artist nästa inlägg ska handla om… 😉 ).

 

Först ut: Queen

Hej och välkommen till min blogg!

Som man kan ana på bloggens namn kommer den handla en del om musik. Närmare bestämt lite äldre musik. Nåja, jag är inte supergammal så det som är ”dusty records” för mig är kanske mer sån där lite smått bortglömd musik som jag återupptäckt nu.

Jag tycker att musik är en sån stor del av livet. Det finns ju så mycket bra, kvalitetmusik som alltid kommer leva kvar. Så mycket musik som är sammankopplade med saker man varit med om i livet, personer man träffat och så vidare. På sätt och vis kan man resa i tiden litegrann genom musiken.

Skivspelare

Just nu är jag inne på Queen som jag upptäckte genom en gammal expojkvän till mig. Förhållandet höll inte men jag är väldigt nöjd över att ha fått med mig en sådan fantastisk musikupplevelse från det i alla fall. Tack och lov för att jag inte reser tillbaka i tiden till det förhållandet när jag hör Queens musik i alla fall!

Däremot kan jag lätt mentalt ta mig tillbaka till löppass med ”We will rock you” i hörlurarna som jag tycker fungerade perfekt som motivation i början av passet med sina dundrande trummor i bakgrunden medan man tog avsprång med fötterna mot marken. Eller till en omgång ”guitar hero” på playstationet där man med flinka fingrar spelade ”Killer Queen” på expernivå och kände sig som en del av bandet med den elektroniska låtsasgitarren.

Bohemian Rhapsody Stormtroopers

Om man lyssnar på de två samlingsskivorna ”Greatest Hits” och ”Greatest Hits II” får man uppleva mycket fantastisk musik. Förutom ”Bohemian Rhapsody” från 1975 som jag verkligen ÄLSKAR finns på första samlingsalbumet några av mina andra personliga favoriter: ”Another one bites the dust” (vilken tyvärr använts i en dålig bilreklam som får en att tänka ”Another one drives a Duster”…), ”Don’t stop me now” (som även den använts i en resereklam…), ”Somebody to love” och den utmärkta pepplåten som jag som sagt brukade jogga till ”We will rock you”.

Det andra samlingsalbumet bjuder på två underbara låtar i rad på spår nummer fyra och fem – nämligen självsäkra ”I want it all” följt av ”I want to break free”. Båda de låtarna måste verkligen lyssnas på om du av någon anledning missat dem! ”Who wants to live forever” är en annan stark favorit, liksom ”The show must go on” som utgör det näst sista spåret på sidan.

Få har nog missat detta band, så mitt första inlägg blir mer av en påminnelse att damma av dina Queenalbum (eller söka upp dem på Spotify…) och njuta av dem igen än ett tips på okänd musik. Jag vet att jag ska sitta uppe en stund till ikväll och njuta av dem i alla fall!